Igår kväll vid 17-tiden drog det in världens åsk- och regnväder. Det kom från ingenstans och med våldsam kraft slog det till. Strömmen försvann ett par gånger men kom snabbt tillbaka. Värre var att Micke var ute med hundarna just då. Coffy vet vi ju sen tidigare att han inte bryr sig om åska men Konrad. Tack och lov gick det bra. Alla var förstås genomblöta när de kom hem så jag torkade hundarna medan Micke fick hoppa in i duschen.Efter ovädret var det som att hela naturen genomgått en storstädning. Det blev våldsamt grönt och fräscht. Jag blev rastlös och kunde inte sitta kvar inne. Tog med mig kameran och traskade ut.rodde först att jag äntligen hade fått fota en korp, hade motljus och solen i ögonen. Snopet när jag tittade på bilderna i datorn och såg att det var en kråka.KråkaPå en gamla skogsvägen hoppade det ut en hare och satte sig vid vägkanten. Helt stilla satt den där fast jag stod bara några meter bort. Hann knäppa flera kort. Så lustigt att den inte blev rädd och stack. Jag kunde gå ganska nära innan den fick kalla fötter och skuttade iväg.Magiskt och spännande att gå och lyssna på alla ljud i skogen.Solen tittade fram och lyste på trädtopparna.Det är så vackert nu och det händer så mycket så det känns som att man nästan inte har tid att jobba eller sova.
