Skogsfågeljakt i Västerbotten!

Jägar-Bongon har bytt namn! Kanske var det därför jakten gick så dåligt. Trögt, blött, dimmigt, vindstilla och knappt en fjäder. Känns så träligt att trava runt i timmar och inte ens få ta ur bössan ur hölsterryggsäcken och eller höra ett ståndskall runga i skogen.
Jag känner mig inte riktigt hemma i Västerbotten så första dagen gick jag med Konrad i skogen nära Martins stuga. Tog över en timme innan Konrad hittade igen ett gäng svartorrar som ockade och hade sig. En av tupparna satte sig högst upp i en björk bara några meter från mig så jag fick verkligen brottas med mig själv att inte skjuta. Konrad satte ju efter de andra tupparna men tyvärr tålde de inte många skall och flög nog rätt ut över sjön.
De andra dagarna har jag gått med Coffy som verkligen har varit på sitt speciella humör. Första turen med mig sprang han tillbaka till gården efter 2 timmar och ville hellre leka med Pohjanukon Tuima (Tummen) som stod i hundgården än vara med mig i skogen och leta skogsfågel.
Andra turen följde vi med Micke och Konrad i bilen, blev avsläppta och tänkte nu jäklar när Coffy hittade orrtuppar direkt. Men tyvärr flög dom vidare över myren. Coffy sprang som en tok, på 2 timmar hade han sökt av hela området och alla “hotspots” som var utmärkta på GPS:en, sen sprang han upp till vändplanen där vi hade blivit avsläppta. Bara för mig att gå dit. koppla honom och traska ner till Granåsvägen. Fick vänta nästan en timme på Micke och Konrad.
Tredje turen sprang Coffy bara 7 km sen tillbaka till gården där han snällt satt och stirrade på en ekorre när jag arg som ett bi kom tillbaka. Ja herre gud, den där hunden blir man inte klok på.
Konrad med den svarta Kiruna-fläcken på svansen har kämpat tappert. Skällt ståndskall på en älgtjur och sedan drivit tjuren mot husse och Martin. Han hittade massvis av fåglar, några har husse klantat bort men en 3-kilostjädertupp fick äntligen till sist följa med hem igår.
Fina Pohjanukon Tuima (Tummen) som är pappa till vår första norrbottenspets Svante. Han är nu 10 år.
Vi har ätit och druckit gott, haft trevligt med världens bästa Martin Markusson. Micke grillade gös till middag en kväll. Alltid lika mysigt att komma upp till Eldsjön men det känns som att man ska skippa att vara ledig på “brunstuppehållet” och satsa på senhösten till nästa år. Fåglarna trilskas ju alltid och är jätte skygga under lövfällningen.