Dimmig söndagsmorgon men vi gav oss ut på den planerade turen.

Leden var svår att följa, den var inte alls uppmärkt och väldigt blöt och geggig.

Vandrar ändå vidare, helt tyst och öde förutom en ripa som vi skrämde upp.

Stenröse. Dimman tjocknade på ordentligt så när vi kom fram till utsiktspunkten såg vi inte ett dugg.

På vägen tillbaka dök dom upp, renarna. Vi märkte på Konrad att de var i närheten.

Konrad blev förstås helt spattig och skällig.

Ren i dimma.

Kallt, blåsigt och ruggigt. Vi blev riktigt frusna och nedkylda på den här turen.