Så blev det ändå en sväng upp till Stekenjokk trots att Micke hade sagt att vi ABSOLUT INTE skulle åka hit i år igen. Eftersom jag älskar att vara i fjällen är det mycket svårt att låta bli. Såg en liten fågelunge på en sten, kan tyvärr inte säga vilken art det är.Coffy och Konrad blev jätte knäppa och började tokskälla, vi fattade först inte varför, trodde att de såg någon fågel eller något. Sen begrep vi att det var husbilarna, bilarna och motorcyklarna som de såg på långt håll som de blev tokiga på. De är ju inte vana att vara på fjället och fattade nog inte riktigt vad det var för något, blev konstigt för killarna.Micke som har draghjälp av hundarna låg före.Killarna spanade ut över vidderna.Så vackert men någon blåhake lyckades vi inte hitta den här gången heller.Strålande sol, klarblå himmel och miljoner med broms.Ligger fortfarande snö på en del toppar.Klart och blått vatten men det var inte så kallt som jag trodde när jag skulle smaka.På väg ner mot vattnet för att svalka hundarna.Ingen av hundarna gillar att bada, Coffy dricker i alla fall lite, Konrad plockar och petar med tassen.Glad och lycklig över att jag äntligen får vara ute och vandra i fjällen.Med artros och knäprotes kan jag ju inte vara ute och vandra i flera dagar med tung ryggsäck på ryggen och bo i tält men jag får vara glad för det lilla. Går ju att göra dagsturer.Sån himla tur vi hade med vädret.Dags att börja vända tillbaka till bilen.Micke spanar.Tog bilen upp till högsta punkten.Utsikt över Stekenjokk.Så fick vi syn på den hemska fjällabben. Två stycken var det, förmodligen ett par. Har hemska minnen av dom sen vi vandrade Jämtlandstriangeln med vår första nobs Svante där vi blev attackerade av ett fjällabbpar på vägen mot Sylarna. Det är ju en ganska vacker fågel men inte kul att ha den nästan i huvudet.
