
Kändes spännande och även lite läskigt när jag tappade kontakten med Coffy stup i kvarten. Samtidigt kändes det som att jag blev mer skärpt och koncentrerad när jag bara hade hans skall att gå efter.

Men sen vände det. Jäklar vad jag smög, kröp, ålade, hasade, svettades. Höll på att ge upp när jag tyckte mig se något konstigt på en grangren. Jo när jag tittade i kikarsiktet på bössan så jag att det var en fågel där. Blev så glad när jag sköt och träffade. Har haft så dåligt självförtroende både över skyttet, att jag är klumpig mm.
När jag sedan lyckades göra ännu en ansmygning, hitta fågel och sedan skjuta var lyckan obeskrivlig. 2 fåglar i säcken på en och samma tur var mer än jag någonsin hade kunnat drömma om.

Micke fick skjuta en för Konrad så det blev ett lyckat avslut.

Efter lunch i husvagnen packade vi ihop och for hem. Hundarna och vi själva behöver vila nu. Det var vansinnigt skönt att komma hem och få tvätta håret och ta sig en dusch, man känner sig inte särskilt fräsch efter dessa dagar i skogen.