Djuronsdag!

Laddade upp med ordentlig frukost i morse eftersom jag kände mig OK igen. Kaffe i favoritmuggen från My Hansson, fröknäcke som Micke bakat toppat med Avokadoskivor efter tips från Emma Grannas.
När vi åker till jobbet lyssnar vi alltid på P4 Västernorrland. Om jag börjar halv 8 hinner vi ofta lyssna på Barnmorgon med Farzad som börjar 06.50. Varje onsdag är det djuronsdag, i morse missade vi Farzad eftersom vi är lediga men istället blev det ju värsta djuronsdag för oss.
Ekorrarna kom som vanligt och lät sig smakas av solrosfröna.
I morse såg vi också att Bofinken kommit. Otur att han skulle komma mitt i snövädret. Fågelbesökarna avlöste varandra i snabb takt. Nötskrikan, svartmesen satt och tryckte i björken, gråsiska, skator och så fru Gråspett.
Kol-Kalle är kvar och på eftermiddagen fick han en kompis.
Många mesar som ville äta av jordnötterna. Nötskrikorna var mest intresserade av äppelbitarna jag lagt ut till koltrasten.
Ryggspäcket vi har haft uppspikat på telestolpen är slut. Då har fru Gråspett upptäckt talgbollarna.
Några små grönsiskor höll sig lite på avstånd.
Efter kvällsmaten var det dags att fara in till Matfors för att handla. Börjar sina i kylskåpet. Vi stannade till nere vid brevlådorna för att kolla posten. Jag satt kvar i bilen och spanade ut över Slåttjärn när jag plötsligt får syn på en UTTER. Ja just det en Utter, jag höll på att få spader. Har drömt i massor med år att få se en livslevande utter, spår har vi ju sett flera vintrar i snön nere vid bäcken i vår skog. När jag äntligen får se en, på långt håll visserligen har jag inte med mig kameran.
Micke tvärvände med bilen, for upp för att hämta kameran men då hade naturligtvis uttern hunnit försvinna och jag surade i bilen hela vägen in till ICA I Matfors.
Men som plåster på såren för den missade uttern så fick jag syn på en bäver som satt och åt kvällsmat vid Edbacken. Jag skrek högt och Micke fick stopp på bilen.
Äntligen fick jag några efterlängtade bilder på bäver. Lite sly som skymde så det var marigt att komma åt. Lustigt att den inte kände vittring av mig, bävrar brukar ju vara så känsliga. Istället fortsatte den att smaska för fullt av middagsmaten som låg så fint serverad.
När vi kom hem drog Micke iväg med skotern för att se om Uttern hade varit nere vid vår bäck men det hade den inte så han fortsatte ner för att leta spår. Så lustigt inte ett spår, bara ett runt litet hål i snön bara en bit från S1:an (skoterleden) och från hålet ledde utterspåren.