Flocken har skingrats!

Nu ser vi inte alla falkarna i familjen tillsammans längre. Ungarna verkar ha skingrats. Det känns lite tomt. Har varit så kul att få följa dem ända sen honan och hanen dök upp i april och sedan valde att häcka hemma i grandungen mellan oss och vår granne.
På bilden ovan sitter mamma och tittar på när en av ungarna äter.
När ungen var mätt och nöjd började honan att äta.
Putsar sig lite. Bilderna är tagna den 10 juli så det har snart gått en månad.
Ungarna är flygfärdiga efter ca en månad i boet – hanungarna före honungarna. Efter ytterligare en månad är de självständiga.
Tornfalkar lever under en relativt kort tidsperiod. Dödligheten hos ungfåglar är hög; endast 20 procent av dem överlever från två år och uppåt. De fåglar som gör det, blir i genomsnitt 2½, varav väldigt få kan leva några år till. Svält är den största dödsorsaken, speciellt hos årsungar under deras första höst och vinter.
Honan verkar ha synpunkter på något. Kanske gillar hon inte att jag står nedanför granen och fotar.
Ungen verkar vara mätt.
​Så då kan honan äta.